Min mamma Irene Grytting lärde sig klä gotlandsljusstakar av en väninna Ingrid Magnusson. Det var på 1950-talet och Irene, som då jobbade på televerket, tyckte det var kul. Ryktet spreds om hennes specialitet och hon blev efterfrågad.
Först klippte hon för hand, men det gillade inte hennes man Sigge. Han byggde om morrmors gamla trampsymaskin, satte dit en elmotor och bytte ut nålen mot en sax. Den använder vi fortfarande, liksom klistermaskinen, en låda med skumgummi och fjädrar där det klippta pappret trycks ner, det skarpa vecket efter vikningen slätas ut och klister förs på. Hantverket var viktigt för Irene och hon värnade om att kunskapen om material och teknik skulle föras vidare. Hon lärde  upp min sambo Eva, att klä ljusstakarna. Jag gör alla stommarna. Modellerna är både de klassiska och nya varianter, men alla är klädda i guld och vitt. För den som är rädd för eldfaran görs stakarna numera också för elbelysning. När Irene gick bort 2008 flytta vi verksamheten till Kneippbyn där vi fortsatter att klä Gotlandjusstakar.

Örjan o Eva